I fem jäkla tortyrtimmar har jag skrivit tenta i dag. Som jag våndades, hela tiden. Jag var pepp när vi i morse åkte till Uppsala. Jag var pepp när vi fick tentafrågorna och skrivtiden började ticka ner. Jag blev ett sammanbitet pucko när jag insåg att det var tre apsvåra tentafrågor jag skulle lösa. Jag slog i böckerna, skrev anteckningar, kollade lagboken i tusen olika skitkrångliga lagrum, skrev fler anteckningar, gick på toa för att peppsnacka med mig själv, och så gick jag ut, satte mig ner och spaltade upp vad som skulle in i svar efter svar, och så till sist skrev jag välformulerade bläsvar. Jag våndas fortfarande. Det hjälper inte att vara välformulerad om man har fel. Jag hoppas verkligen att jag inte löst uppgifterna fel. Då grinar jag värre än Lille skutt grinar när Vargen snott skattkartan, och skattkartan brinner upp när Bamse på sitt översittarsätt stressjagat Vargen så kartan flyger rätt in i igelkottarnas brasa.
Nåväl. Mr bejbi är sällskaplig. Han försöker febrilt inleda samtal med mig. Jag vill helst att han ska hålla käften och åka till månen, och ta med sig barnen. Mr bejbi har mage att påpeka att jag inte är särskilt trevlig, så jag upplyser honom om att han är rätt pestig. Nu ska Mr bejbi se en gubbfilm på tv. Det är alltså inte en porrfilm, utan en film om The commitments. Jag ska äta ostbågar och våndas. I morgon är en ny dag, som inte ska bli en dag av vånda utan en dag av härligt umgänge med saknade vänner. Vi ska till Uppsala och umgås med Leksandsvännerna I och M. Loke ser fram emot att leka med deras dotter E. Vi träffas högst två gånger per år trots att vi inte alls bor långt ifrån varandra. Deras tid över för skojigheter är lika begränsad som vår. Nu ska vi äntligen sammanstråla. Lovely!
Mr bejbi: Du är en ritkig butchflata!
Jag: Skärp dig. Jag är superkvinnlig. Jag har bara stora fötter och hårig fitta. Det räcker inte för att jag ska vara butchflata.
Pssst...nu vill Mr bejbi cencurera mig för han påstår att jag inte ska skriva om butchflata och hårig fitta. Mr bejbi tycker att jag går över gränser. Han menar att han har elever som säkert läser min blogg. Vet ni en sak, Mr bejbis elever. Fitta, fitta, hårfitta, fitthår. FITTA! Visst inte dog ni?
Mr bejbi är en gammal hund. För att lära gamla hundar sitta, låta bli att försöka cencurera sin fru, krävs det klarspråk. Eller, det krävs fittspråk. Hahahahaha. Jag älskar min humor, och min fitta....
måndag 4 januari 2010
söndag 20 december 2009
Gaaaa, snart sticker vi....
Om typ exakt 1 dygn börjar vi bila upp till Kalix. Vi har tänkt åka vid kl 3 på måndagmorgon. Jag har packnojja, resnojja och separationsnojja. I precis den ordningen nojjar jag mig. Packnojjan skulle vem som helst få som ska packa kläder och viktigheter till alla, och som dessutom förstår hur litet bagageutrymme vi har, och hur stor plats kidsens julklappar tar. Jag hatar att alla leksaker ska vara så jäkla superpackade i stora kartonger. Eftersom förpackningara som jag just nu hatar även ger mig härliga barndomsminnen, om hur härligt det var att öppna presenter och se drömprylarna i sina fina förpackningar, så kan jag inte effektivisera packningen genom att ta bort alla platskrävande kartonger. Tur att jag köpt vakumpåsar som jag ska packa våra kläder i. Resnojja har jag alltid när jag ska åka hemifrån och vara borta längre än 12 timmar. Jag är extremt hemmabunden, men det är inte hemmabundenheten som gör mig separationsnojjig, utan det är att vara ifrån Prinsessan Leia som känns blä. I morgon kommer syster och finflocken hit och hämtar vår lilla ögonsten. Hoppas att Leia blir kompis med systers lillkatt, som för övrigt är en fullvuxen hona som bara alltid kallats "lillkatten".
Leia är ju lite egen och vi daltar nog med henne ganska mycket allihopa här hemma. När Leia pratskriker så får hon för det mesta som hon vill. Hon är helt enkelt oemotståndligt söt, så vill hon exempelvis ligga mitt i pusslet som Samuel lägger, så leker han med henne tills hon flyttar på sig o.s.v. Min syster vill inte riktigt gå med på att behandla Leia som den prinsessa hon är.
Syster: Om inte Leia sköter sig så får hon bo i ena badrummet.
Jag: Nääääää, så får du inte göra.
Syster: Joooohooo. Om din katt beter sig bortskämt så får hon skylla sig själv.
Jag: Men hon är världens snällaste om man bara kommer ihåg att kela med henne mycket och vara uppmärksam på vad hon vill. Ja, som klappa henne när man läser för annars tuggar hon sönder böcker och tidningar som man läst i. Hon tycker om att ligga på en eller vara på axlarna.
Syster: Ååååå, Leia kommer att lääängta efter er.
Jag: Kom ihåg att hon alltid vill dricka ur kranen när man är på toa. Hon dricker inte ur vattenskål. Om man inte sätter på kranen åt henne så pillar hon upp badrumsskåpen och välter ur grejerna därinne med tassarna, eller så gapskriker hon helt hysteriskt.
Syster: Va? Fy fan vad bortskämd din fula lilla äckelkatt är. Du kan ju inte låta henne bestämma själv. Jag säger bara att det är tur att vi har två badrum. Hemma hos mig är det jag som är flockledaren.
Jag är helt övertygad om att min syster kommer att älska att vara kattmoster åt Leia i två veckor......
Leia är ju lite egen och vi daltar nog med henne ganska mycket allihopa här hemma. När Leia pratskriker så får hon för det mesta som hon vill. Hon är helt enkelt oemotståndligt söt, så vill hon exempelvis ligga mitt i pusslet som Samuel lägger, så leker han med henne tills hon flyttar på sig o.s.v. Min syster vill inte riktigt gå med på att behandla Leia som den prinsessa hon är.
Syster: Om inte Leia sköter sig så får hon bo i ena badrummet.
Jag: Nääääää, så får du inte göra.
Syster: Joooohooo. Om din katt beter sig bortskämt så får hon skylla sig själv.
Jag: Men hon är världens snällaste om man bara kommer ihåg att kela med henne mycket och vara uppmärksam på vad hon vill. Ja, som klappa henne när man läser för annars tuggar hon sönder böcker och tidningar som man läst i. Hon tycker om att ligga på en eller vara på axlarna.
Syster: Ååååå, Leia kommer att lääängta efter er.
Jag: Kom ihåg att hon alltid vill dricka ur kranen när man är på toa. Hon dricker inte ur vattenskål. Om man inte sätter på kranen åt henne så pillar hon upp badrumsskåpen och välter ur grejerna därinne med tassarna, eller så gapskriker hon helt hysteriskt.
Syster: Va? Fy fan vad bortskämd din fula lilla äckelkatt är. Du kan ju inte låta henne bestämma själv. Jag säger bara att det är tur att vi har två badrum. Hemma hos mig är det jag som är flockledaren.
Jag är helt övertygad om att min syster kommer att älska att vara kattmoster åt Leia i två veckor......
torsdag 17 december 2009
Bögbarnet och önskningar...
Dagens roligaste och äckligaste: Nakenfisen Samuel kommer utspatserande från badrummet och ställer sig vid köksbordet. Lilla gruset ber om pepparkaka när jag ser att det är något som sticker ut från hans kerubskinkor. Det är Mr bejbis tandborste. Jag börjar hysterigarva och får frusta fram åt Mr bejbi att Samuel har en tandborste i rumpan. Eftersom Mr bejbi inte delar min dröm om att kidsen ska vara bögar, så leder han in Samuel på toan för att dels ta bort tandborsten, dels kasta tandborse....Pssst. Givetvis var inte tandborsen I rumpan, utan bara ordentligt mellan skinkorna. Dessutom är Mr bejbi bara kvasihomofob för att leva upp till sin katolska image, så han skrattade hysteriskt han också. Men han slutade skratta när han insåg att det var hans tandborste som Samuel pillat sig i rumpan med. Gruset förklarade glatt att han kliat sig i rumpan med tanborsten. Visst är det mysigt med kids?...
När mina föräldrar frågar mig vad vi, jag och Mr bejbi, önskar oss i julklapp får jag prestationsångest. För det första har jag nog med att hinna med att andas, så det där med att komma på vilka materiella ting jag önskar mig är bökigt. För det andra får jag kvävningskänslor när jag blir sammanlänkad med Mr bejbi som ett vi. Ja, för mina föräldrar vill även veta vad vi gemensamt önskar oss. Gemensamma VI-önskningar = tråkiga vettoprylar till hemmet. Jag vägrar uppge en enda Vi-önskning. Jag önskar mig en mörkgrön Ipod på 8 gb som det står något trevligt kärleksfullt citat på, och ett roligt ds-spel till mitt nintendo ds. Det finns ett spel som heter något i stil med pandoras ask, eller något sådant. Sedan önskar jag mig så klart finsaker som strumpor, bögporr, braiga skivor och lite sånt. I går när mamma för hundrade gången tjatade om vad jag önskade mig kom hämndbegäret i mig fram, så jag svarade ett svar som jag bara hatade att höra som barn. Jag sade att jag önskar mig snälla barn, och så bonushämnades jag genom att även säga att jag önskar mig en mamma med fantasi, som själv kan komma på vad hon vill ge mig i julklapp.
När mina föräldrar frågar mig vad vi, jag och Mr bejbi, önskar oss i julklapp får jag prestationsångest. För det första har jag nog med att hinna med att andas, så det där med att komma på vilka materiella ting jag önskar mig är bökigt. För det andra får jag kvävningskänslor när jag blir sammanlänkad med Mr bejbi som ett vi. Ja, för mina föräldrar vill även veta vad vi gemensamt önskar oss. Gemensamma VI-önskningar = tråkiga vettoprylar till hemmet. Jag vägrar uppge en enda Vi-önskning. Jag önskar mig en mörkgrön Ipod på 8 gb som det står något trevligt kärleksfullt citat på, och ett roligt ds-spel till mitt nintendo ds. Det finns ett spel som heter något i stil med pandoras ask, eller något sådant. Sedan önskar jag mig så klart finsaker som strumpor, bögporr, braiga skivor och lite sånt. I går när mamma för hundrade gången tjatade om vad jag önskade mig kom hämndbegäret i mig fram, så jag svarade ett svar som jag bara hatade att höra som barn. Jag sade att jag önskar mig snälla barn, och så bonushämnades jag genom att även säga att jag önskar mig en mamma med fantasi, som själv kan komma på vad hon vill ge mig i julklapp.
onsdag 16 december 2009
Föräldrars ljugande....
Jag har varit tokdålig och riktigt sjuk en evighet. Samuel fyllde 4 år i lördags, och vi har galet mycket snö. Med andra ord är min tillvaro helt ok. Jag mår bättre, men är inte tipptopp ännu. Jag har lärt mig att det är förbjudet för mig att säga att jag mår bra om jag inte gör det, då jag tror mig själv och därmed inte fattar att min kropp faktiskt inte alls mår bra.
I eftermiddags när vi satt vid middagsbordet fick Mr bejbbi något snilleryck. Han frågar mig om jag kan något ord som rimmar på Ulla. Vad gör jag då? Jo, utan att tänka mig för så vräker jag ur mig att knulla rimmar på Ulla samtidigt som jag dampskrattar. Vi har barn. Man säger inte ord som knulla inför barn. Alla människor vet att barn har uppsökningshörsel för fula ord, och att de sedan hysterianvänder alla fula ord till ordet sitter som ett smäck i ordförrådet. Loke kommer nog på riktigt att komma till himlen för han får smärta i hjärtat av fula ord, så hans öron hörde inte att jag sade knulla, utan hans öron hörde minsann att jag sade "gulla". Men Samuels öron hör alltid rätt, men som tur är glömmer han bort ordet om man är riktigt snabb med att fråga något om en bokstav eller siffra....
Loke är så jäkla noga med att rätt kunskap ska förmedlas så han håller på att krevera av att det finns barn som på fullaste allvar tror att man får mask i magen av att äta snö. I dag frågar han mig uppgivet varför föräldrar inte bara googlar om sanningen när någon säger annorlunda istället för att säga att han, av alla människor, inte vet. En skolkompis till skimret hade i går sagt åt sin mamma att Loke påstår att man inte får mask i magen av att äta snö, utan att man får i sig en jäkla massa skräp men inte just mask. Vet ni vad mamman hade svarat? Jo, att Loke minsann inte vet vad han pratar om och ljuger, då det kryllar av mask i snö. Kan Loke nöja sig med att mamman vill vara rigid i sin uppfattning, och kanske medvetet ljuga för sitt barn? Nä, han ska givetvis konfrontera människan, då han verkligen inte kan stå ut med att någon påstår att han ljuger när han har RÄTT, och dessutom tycker han synd om sin kompis som har en mamma som vill veta fel. Så, idag när mamman kommer till fritids för att hämta sitt barn tar Loke och pratar med henne om att mask i magen av snöätande är en myt, och att man möjligvis kan få mask om man äter snö med bajs i. Mamman är snäll mot Loke, men förklarar att jag lärt honom fel och att han inte ska ljuga för andra barn. Då avslutar Loke med att han ska be mig maila henne om saken eftersom hans mamma, jag, verkligen inte lär sitt barn fel. I eftemiddags när vi kom hem fick jag således vackert ta och maila en förälder och bifoga länkar till läkarintervjuer som tar hål på myten om att snöätande ger mask i magen. Mamman svarar trevligt att hon kan förstå att hon har fel, men att hon tänker hävda att det är så ändå för att ungarna inte ska äta en massa snö. Här taggar jag till, då jag minst lika mycket som Loke inte kan stå ut med att felaktig kunskap om något förmedlas. Mitt mailsvar till henne blir då att jag givetvis inte kan hindra henne från att ljuga för sina barn, men att hon verkligen inte ska försvara sin lögn med att hävda att min son inte vet vad han pratar och därmed att han ljuger för andra barn. Jag kanske blev lite hyperskarp och även krävde att hon i morgon ska be Loke om ursäkt för att hon så vuxenöversittande anklagade honom för att ljuga för andra barn. Jag kanske även råkade skriva att jag kan gå hur långt som helst för att min son inte skall kallas för ljugare när han inte är det. Jag kanske verkligen aldrig kommer att bli bjuden på plastpartyn och andra mammasammankomster. Alltså, det är helt ok för mig att man vill ljuga för sina barn. Men man kan väl inte försvara sitt ljugande in absurdum, eller? Jag ljuger också för mina kids. jag berättar ofta om alla lekar jag och trollbarnen lekte när jag var barn, och till Loke säger jag att hans pappa Andreas är en mycket fin människa. Grejen är den att sanningen kan avra så mycket effektivare. Om man säger åt ungar att de får mask i magen av att äta snö, så kommer de garanterat ändå att äta snö bara det att de hela tiden har lite dåligt samvete för att de gör det. Varför inte säga sanningen? Ja, att om man äter mycket snö så blir man garanterat dålig i magen, man får bajsa löst och kan må illa. Dessutom mår inte kroppen bra av att få i sig en massa skräp, så det är bra om man kan försöka att äta bara lite snö. Jag är helt övertygad om att fungerar bättre än att ljuga om maskar...
I eftermiddags när vi satt vid middagsbordet fick Mr bejbbi något snilleryck. Han frågar mig om jag kan något ord som rimmar på Ulla. Vad gör jag då? Jo, utan att tänka mig för så vräker jag ur mig att knulla rimmar på Ulla samtidigt som jag dampskrattar. Vi har barn. Man säger inte ord som knulla inför barn. Alla människor vet att barn har uppsökningshörsel för fula ord, och att de sedan hysterianvänder alla fula ord till ordet sitter som ett smäck i ordförrådet. Loke kommer nog på riktigt att komma till himlen för han får smärta i hjärtat av fula ord, så hans öron hörde inte att jag sade knulla, utan hans öron hörde minsann att jag sade "gulla". Men Samuels öron hör alltid rätt, men som tur är glömmer han bort ordet om man är riktigt snabb med att fråga något om en bokstav eller siffra....
Loke är så jäkla noga med att rätt kunskap ska förmedlas så han håller på att krevera av att det finns barn som på fullaste allvar tror att man får mask i magen av att äta snö. I dag frågar han mig uppgivet varför föräldrar inte bara googlar om sanningen när någon säger annorlunda istället för att säga att han, av alla människor, inte vet. En skolkompis till skimret hade i går sagt åt sin mamma att Loke påstår att man inte får mask i magen av att äta snö, utan att man får i sig en jäkla massa skräp men inte just mask. Vet ni vad mamman hade svarat? Jo, att Loke minsann inte vet vad han pratar om och ljuger, då det kryllar av mask i snö. Kan Loke nöja sig med att mamman vill vara rigid i sin uppfattning, och kanske medvetet ljuga för sitt barn? Nä, han ska givetvis konfrontera människan, då han verkligen inte kan stå ut med att någon påstår att han ljuger när han har RÄTT, och dessutom tycker han synd om sin kompis som har en mamma som vill veta fel. Så, idag när mamman kommer till fritids för att hämta sitt barn tar Loke och pratar med henne om att mask i magen av snöätande är en myt, och att man möjligvis kan få mask om man äter snö med bajs i. Mamman är snäll mot Loke, men förklarar att jag lärt honom fel och att han inte ska ljuga för andra barn. Då avslutar Loke med att han ska be mig maila henne om saken eftersom hans mamma, jag, verkligen inte lär sitt barn fel. I eftemiddags när vi kom hem fick jag således vackert ta och maila en förälder och bifoga länkar till läkarintervjuer som tar hål på myten om att snöätande ger mask i magen. Mamman svarar trevligt att hon kan förstå att hon har fel, men att hon tänker hävda att det är så ändå för att ungarna inte ska äta en massa snö. Här taggar jag till, då jag minst lika mycket som Loke inte kan stå ut med att felaktig kunskap om något förmedlas. Mitt mailsvar till henne blir då att jag givetvis inte kan hindra henne från att ljuga för sina barn, men att hon verkligen inte ska försvara sin lögn med att hävda att min son inte vet vad han pratar och därmed att han ljuger för andra barn. Jag kanske blev lite hyperskarp och även krävde att hon i morgon ska be Loke om ursäkt för att hon så vuxenöversittande anklagade honom för att ljuga för andra barn. Jag kanske även råkade skriva att jag kan gå hur långt som helst för att min son inte skall kallas för ljugare när han inte är det. Jag kanske verkligen aldrig kommer att bli bjuden på plastpartyn och andra mammasammankomster. Alltså, det är helt ok för mig att man vill ljuga för sina barn. Men man kan väl inte försvara sitt ljugande in absurdum, eller? Jag ljuger också för mina kids. jag berättar ofta om alla lekar jag och trollbarnen lekte när jag var barn, och till Loke säger jag att hans pappa Andreas är en mycket fin människa. Grejen är den att sanningen kan avra så mycket effektivare. Om man säger åt ungar att de får mask i magen av att äta snö, så kommer de garanterat ändå att äta snö bara det att de hela tiden har lite dåligt samvete för att de gör det. Varför inte säga sanningen? Ja, att om man äter mycket snö så blir man garanterat dålig i magen, man får bajsa löst och kan må illa. Dessutom mår inte kroppen bra av att få i sig en massa skräp, så det är bra om man kan försöka att äta bara lite snö. Jag är helt övertygad om att fungerar bättre än att ljuga om maskar...
lördag 21 november 2009
Mr bejbi har ingen koll!
Mr bejbi är en bortskämd karl. Bortskämd med att jag inte är tjejfixig särskilt ofta. I går, fredag, var det julbasar på Lokes skola. Jag kände för att använda mitt svinflashiga smink och spackla till mig lite. När jag efter 30 minuter är spacklad, har håret fixat och är helt färdigklädd, så undrar Mr bejbi vad som tar sådan tid för mig. Jag svarar att jag sminkat mig och fixat mig i ordning. Mr bejbi utbrister då helt förfärat att jag ju hållit på i hela 30 minuter, vilket får mig att inse att han har noll koll på hur fantastiskt toksnabb jag är på att göra mig i ordning. När jag fräser åt honom att det inte är någon tid i smink- och hårfixningssammanhang, utan att de allra flesta tjejer som helfixar sig tar en halvtimme på sig att välja kläder, ser Mr bejbi ut som om jag blåljuger. Jag måste vara alla mäns drömfru, då jag 1. Klarar mig finfint utan smakråd när jag shoppar 2. Inte tycker att det är livsviktigt att prova kläder i oändlighet 3. Definitivt inte tvingar Mr bejbi att strosa i klädaffärer och andra pryttelbutiker jag älskar, och till sist 4. Jag fixitrixar mig inte i hundra år varje morgon. Inser även ni att Mr bejbi bara ska tycka att det är ljuvligt när jag slösar bort en hel halvtimme på onödigt trixfix? Givetvis var det en välspenderad halvtimme som resulterade i att jag var ooooo-jag-svimmar-av-avund-tjusig, eller nåt;). Jag älskar glamourkänslan jag får av att tvinga in mina stubbar...läs:ben...i väldigt lila strumpbyxor. Jag känner mig ohlalala. Mr bejbi känner att jag är mer bjällerklang och kväker liknelser med julgranar pyntade i olika färger. Det kan inte vara lätt att vara popcorn, helt enkelt.
Nu ska jag fortsätta se Transformers. I love transformers!
Nu ska jag fortsätta se Transformers. I love transformers!
tisdag 17 november 2009
Lista!
Jag älskar listor. Den här läste jag på flådigaste donnan Mt-s blogg. Eftersom jag inte vill lämna ut människor hit och dit länkar jag inte till hennes blogg, men det är en av de bästa bloggarna så ni kan gärna hinta om att hon ska skriva adressen i kommentarsfältet, eller nåt....
Anser du själv att du är snygg? Oja, oftast.
Vem är snyggast? Min underbara man, så klart. Eller, så inte. Kan inte låta bli att håna alla jag-är-bara-attraherad-av-min-partner-människor. Snyggast i världen är fortfarande David Gilmour. Helst 70-tals varianten, men även gubben går bra.
Har du varit kär i honom/henne? Mest kåt på honom faktiskt. Jag är däremot kär i Snape och Jacob Black i Twilight.
Har någon varit otrogen mot dig? Det beror på hur man ser på det. Jag har känt mig bedragen, dessvärre.
Brukar du oftast ragga eller bli uppraggad? Jag raggar inte. Det är bara horor och losers som raggar. Tjejer med klass blir uppraggade. Sedan har jag kanske haft en horperiod i mitt liv, men det var ju inte vad frågan handlade om.
Är du svårflörtad? Nu för tiden är jag det. För att jag inte ska vilja vara monogam med Mr bejbi krävs det nog att det kommer en riktigt het Gilmouraktig vampyrsnubbe och förför mig.
När är du född? Tråkig fråga...
Vad gjorde du igår kväll? Glodde, pluggade, åt massor med små mumsiga isglassar från glassbilen och glodde lite till....
Vad vill du helst ha nu? Barn som sover och inte kommer på en miljon saker som måste berättas. Sedan skulle jag vilja ha päronmilkshake också.
Vilken skiva lyssnade du senast på? Led Zeppelin 4-an...
När blev du fotograferad senast? Det var nog en vecka sedan, kanske.
Vilket är ditt livsmål? Gå klart juristjävlaskitlinjen och få ett trevligt jobb.
Dricker du alkohol? Ibland, när jag vill bli full. Annars dricker jag te. Jag kan inte dricka alkohol utan att supa ner mig. Jo, förresten en lördagkväll när jag jobbat hela dagen kan jag dricka två glas vin för sedan somnar jag. Det är lovely!
Umgås du med dina arbetskamrater efter arbetstid? Några fintjejer hänger jag med regelbundet. Sedan bästar jag mig med en kollega som bor här i byn där jag bor, men hon är föräldraledig så hon kanske inte räknas till arbetskamrat. Dessutom jobbar hon inte på samma avdelning som jag på Ikea. Men eftersom Ikea-personalen är en enda stor sekt är vi ändå arbetskamrater.
Vilken är din favoritfärg? Grönt!
Sämsta färg då? Pastellfärger. Jag hatar pastellfärger.
Har du blivit hotad via telefon? Det har jag säkert, eller jag vet faktiskt inte. Situationen känns bekant, men jag kan ha sett det på film.
Hur skulle din bästa vän beskriva dig med ett ord? Jag säger som min syster "ödmjuk". Hahaha, jag kunde inte låta bli. Min syster är faktiskt allt annat än ödmjuk, vilket innebar att det var helt galet roligt när hon väljer att beskriva sig så. Jag är inte heller särsilt ödmjuk, men jag är nog rätt omtänksam mot människor jag tycker om.
Skulle du kunna ha silikonbröst? Oja, men bara om de är snygga och ganska små. Alltså, jag menar riktigt putsnygga.
Vem pratade du med senast? Min syster
Vad pratade ni om? Hennes lilla gläfsbäbis Floyd. Ja, valpen alltså...
Anser du själv att du är snygg? Oja, oftast.
Vem är snyggast? Min underbara man, så klart. Eller, så inte. Kan inte låta bli att håna alla jag-är-bara-attraherad-av-min-partner-människor. Snyggast i världen är fortfarande David Gilmour. Helst 70-tals varianten, men även gubben går bra.
Har du varit kär i honom/henne? Mest kåt på honom faktiskt. Jag är däremot kär i Snape och Jacob Black i Twilight.
Har någon varit otrogen mot dig? Det beror på hur man ser på det. Jag har känt mig bedragen, dessvärre.
Brukar du oftast ragga eller bli uppraggad? Jag raggar inte. Det är bara horor och losers som raggar. Tjejer med klass blir uppraggade. Sedan har jag kanske haft en horperiod i mitt liv, men det var ju inte vad frågan handlade om.
Är du svårflörtad? Nu för tiden är jag det. För att jag inte ska vilja vara monogam med Mr bejbi krävs det nog att det kommer en riktigt het Gilmouraktig vampyrsnubbe och förför mig.
När är du född? Tråkig fråga...
Vad gjorde du igår kväll? Glodde, pluggade, åt massor med små mumsiga isglassar från glassbilen och glodde lite till....
Vad vill du helst ha nu? Barn som sover och inte kommer på en miljon saker som måste berättas. Sedan skulle jag vilja ha päronmilkshake också.
Vilken skiva lyssnade du senast på? Led Zeppelin 4-an...
När blev du fotograferad senast? Det var nog en vecka sedan, kanske.
Vilket är ditt livsmål? Gå klart juristjävlaskitlinjen och få ett trevligt jobb.
Dricker du alkohol? Ibland, när jag vill bli full. Annars dricker jag te. Jag kan inte dricka alkohol utan att supa ner mig. Jo, förresten en lördagkväll när jag jobbat hela dagen kan jag dricka två glas vin för sedan somnar jag. Det är lovely!
Umgås du med dina arbetskamrater efter arbetstid? Några fintjejer hänger jag med regelbundet. Sedan bästar jag mig med en kollega som bor här i byn där jag bor, men hon är föräldraledig så hon kanske inte räknas till arbetskamrat. Dessutom jobbar hon inte på samma avdelning som jag på Ikea. Men eftersom Ikea-personalen är en enda stor sekt är vi ändå arbetskamrater.
Vilken är din favoritfärg? Grönt!
Sämsta färg då? Pastellfärger. Jag hatar pastellfärger.
Har du blivit hotad via telefon? Det har jag säkert, eller jag vet faktiskt inte. Situationen känns bekant, men jag kan ha sett det på film.
Hur skulle din bästa vän beskriva dig med ett ord? Jag säger som min syster "ödmjuk". Hahaha, jag kunde inte låta bli. Min syster är faktiskt allt annat än ödmjuk, vilket innebar att det var helt galet roligt när hon väljer att beskriva sig så. Jag är inte heller särsilt ödmjuk, men jag är nog rätt omtänksam mot människor jag tycker om.
Skulle du kunna ha silikonbröst? Oja, men bara om de är snygga och ganska små. Alltså, jag menar riktigt putsnygga.
Vem pratade du med senast? Min syster
Vad pratade ni om? Hennes lilla gläfsbäbis Floyd. Ja, valpen alltså...
Jag ska bli moster, igen!
Nästnästa helg blir jag moster åt en liten lurvig hund, som egentligen är en fulhund. Eller, just den här hunden är faktiskt inte en fulhund trots att han är en sådan där lyxvariant av knähund. Men alla andra långhåriga små tjockvovvar är fulhundar, så det så. Han är garanterat värd de hutlöst groteskt många tusenlappar han kostar, så jäkla söt är han. Jag visste faktiskt inte att hundar kunde kosta så sanslöst mycket. Det är tydligen inte alls ovanligt att ge mellan 15 000- 20 000 för en gläfsig lurvboll. Jag som typ svimmade när jag insåg att cornish rex-katter kostar kring 7000 kr. Å andra sidan så är Leia värd varenda krona hon kostade, och kostar oss. Hon är den härligaste snyggkatten som finns. Med tanke på hur tossglad jag var när vi hämtade Leia, så kan jag verkligen förstå hur tossglad syster och fina systerdotter är inför sin valphämtning. Ja, resten av systerfamiljen är säkert också glada, men de räknas inte för det blir mest syster och vackra A-s vovve. Förutom då jag träffar den, så klart, eftersom han då blir mest min. Nu till kruxet. När någonting fint ska namnges blir jag nästan galet engagerad. Det är precis samma sak som att namnge ett barn. Jag vill verkligen inte att min lurviga systerson ska heta någonting töntigt som Ludde, Karo eller Bamse. Jag hoppas att han ska få heta Floyd, Charlie eller Sixten (Sigge). När jag pratade med syster i dag var det de finaste namnen vi pratade om. Åååå, tänk om jag skulle få ropa på en liten Floyd. Egentligen vill jag ha en son som ska heta Floyd, men det finns 2 hinder. Dels måste jag vilja ha fler barn, dels måste jag röjja Mr bejbis ilskna ”aldrig i livet ur vägen”. Det sistnämnda hindret är det egentliga hindret. Jag skulle typ måsta giftmörda Mr bejbi för att få en Floyd. Min ljuvligt egna systerson A anser att hunden redan heter Åke. Det anser ingen annan, och jag avundas inte min syster som ska få A att acceptera ett annat namn.
Voff voff!
Voff voff!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
